Kraften - längtar vi inte efter den längre?

Ni som följer PTL:s fb kan läsa om de många vittnesbörden från påsk om människor som fick möta kraften från den helige Ande. En häftig predikan, en teologisk utläggning ett öronbedövande artistframträdande kan säkert beröra, men det är bara den helige Andes kraft i namnet Jesus som förvandlar.

Att få möta Gud i rummet, att uppleva kraften från hans Ande, att veta att han är här utan att vi kan se Honom, det förvandlar men upprör den sekulariserade omvärlden. Varför? Därför att Gud är något man inte kan se eller kontrollera. Bara verkningarna när döva hör, blinda ser och de mest ihärdiga ateisterna övertygas och föds på nytt.

Ett förvandlat Sverige? Ja, det är möjligt. Men inte utan kraften från den helige Ande. Ska vi då söka kraften? Nej, sök Jesus.

När det sanna evangeliets Jesus får utrymme då infinner sig också kraften, därför att han är den samme igår, idag och imorgon.

Vad han gjorde i Israel för 2000 år sedan, gör han idag i sin församling om vi släpper in Honom. Eller? När han kommer, låter han sig inte styras av politisk korrekthet. Han drivs av kärlek till de behövande. När den helige Ande arbetar då blir det ibland kaotiskt. När mångåriga depressioner helas, demoner lämnar, sjuka helas och syndare blir frälsta då blir det därefter.

Men vill vi ha kraften i Sverige idag? Jag tror det, är övertygad om det. Men frågan gnager ändå i mitt inre, längtar vi efter den helige Ande? Så mycket att eldtungorna får fylla rummen?