Fyra kvällar där platsen framför scenen varja kväll fylldes av syndare som tog emot Jesus och ett ledarseminarium där Anden föll så att inte många ögon var torra förbyttes till en först förvåmamde situation på flygplatsen. Flyget från Addis til Frankfurt var inställt och jag fick inte gå på flyget som skulle ta mig ut från Rwanda. Strandsatt och förvånad, jag hade inte hört någonting. "Nu får du hjälpa mig Jesus" sa jag tyst. Flygplatsen i Rwanda är stor som en svensk busshållsplats. Det fanns inga alternativ. Till sist frågade jag om det gick några andra flyg med annat flygbolag. Det gick ett, Kenya airlines till Nairobi. Där sitter jag nu. Om allt går väl kommer jag med KLM till Amsterdam i natt, försenat pga askan från Island och i bästa fall kommer jag hem i morgon.
Just nu är det många vulkaner som vaknar. Samtidigt upplever jag att DHA uppmanar mig att öka takten på kampanjerna, att den tiden har börjat då den sista kallelsen går ut. Idag tänker jag bara stjälar. Stjälar, stjälar, stjälar. Kortsiktiga insatser med fokus på omvändelse o Andens dop. Nya familjehem som tar barn från gatan till ert hem och Jesus.
Then the master said to the servant, ‘Go out into the highways and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.
Jag tror att vi är här nu. En lång period då vi ropar ut inbjudan. Jag upplevde det väldigt starkt i Rwanda, det finns ett tryck på att be för sjuka och ingår i Jesu tjänt, men framförallt kom han för att söka och rädda det förlorade.