En av anledningarna till att många, som vill utveckla ett fungerande böneliv misslyckas, är helt enkelt att man inte vet hur man gör eller att man felaktigt tror att bedjare är en specialkallelse. Nu säger kanske du att: ”Tommy, vi har olika gåvor, alla kan inte göra allt.” Ja, jag håller med dig. Alla kan inte göra allt. Men alla kan äta, andas och dricka. Det är ingenting du lär dig! Det finns ju inte någon som har en gåva att andas medan någon annan har gåvan att äta, eller hur? Därför att detta är grundläggande basfunktioner som finns i människan och de fungerar av sig själv. När barnet föds andas och äter hon utan att någon lärt eller tränat henne.
På samma sätt är det med bönen, det är en grundläggande funktion alla har. Du är skapad för att äta och andas, men du är också skapad till att umgås med Gud. Därför finns det inte någon ursäkt eller skäl för dig att inte börja be. Beteendet, bedjaren finns i dina gener, men på samma sätt som det lilla barnet går från att dia till att äta med fingrarna för att till sist kunna sätta i sig en hel middag med diverse rätter, kanske du också måste börja be på ett stadie där halva middagen hamnar i haklappen. För att med åren kunna sätta dig vid vilket dukat bord som helst. Då du inte längre behöver koncentrera dig på vilket som är gaffel och kniv, du bara äter. Det spelar ingen roll om du är på tåget, i kammaren, på jobbet eller någon annan stans. Du bara sluter dina ögon och direkt är du inför tronen ber och umgås med Gud.
