Onsdag
Nu har jag lämnat Lusaka, Zambias
huvudstad och kommit fram till Kasama i norra Zambia. Det var verkligen en flygupplevelse! Först ett litet flyg upp till
Ndola. Sedan ett ännu mindre flyg till Kasama. 2 timmar i ett 12-sitsigt lite
flygplan, och ju mindre flyg desto skakigare resa.
På kvällen hade vi pastorsmiddag och
det bröt igenom ordentligt. När jag bett för flera pastorer och deras fruar så
fyllde serveringspersonalen på!
Kasama är hungrigt, kanske väntar
oss en rekordpublik.
Torsdag
Under första crusademötet ikväll
vändes Kasama upp
och ner. In i halva mötet var befrielsetältet överfullt. Guds kraft pulserade i
våg efter våg genom mötet. Tusentals bad frälsningsbönen, hundratals räckte
handen som bekräftelse att de blivit helade och det var som om Jesus tog hela
staden i sin famn. "And from the days of John the Baptist until now the
kingdom of heaven suffereth violence, and the violent take it by force",
Matt. 11:12
Fredag
Crusaden i Kasama är verkligen en
fullträff. Det känns som om vi får hela staden på fötter. Kvinnan, 35 år,
gråter på ena fotot, det är underförbönen. Hon har varit helt döv sedan 3 års
ålder, just där och då helar Jesus henne. På andra fotot har hon vittnat om miraklet! Den lilla flickan, Nancy
9 år, föddes döv. Under förbönen såg pappan hur hon plötsligt responerade på
vad jag sa på scenen och när han sa hennes namn, tittade hon på honom! För
första gången sedan hon föddes hörde hon sin pappas röst.
Människor blir frälsta och även
igår var befrielsetältet överfullt. Många manifesterade när jag band
sjukdomsdemoner så i kväll får vi nog vittnesbörd om vad Jesus gjorde i de
människornas liv. Guds rike bryter fram i Kasama.
Lördag
Guds kraft fortsätter att rasa fram.
På lördagen var det mycket folk och rörigt med strömavbrott så vi fick börja
med generatorer. Ikväll var första riktiga frälsningsmötet och ni kan se själv
på fotot. Många ville ta emot Jesus. Men det bestående minnet är flickan i min famn. Jag skulle just avsluta när
hon lyckats ta sig förbi vakterna och upp på scenen. Hon ryckte mig i kavajen,
sa inget men pekade på öronen. Hon var döv på båda. Jag bad snabbt och nästan
rutinmässigt frågade jag henne: "Kan du höra nu" och blev väldigt
glad när hon nickade till svar. På fotot berättar hon i för den stora publiken
vad som hänt.
Söndag
Sista kvällen var en jubelkväll. Scenen
omringades av människor som krävde förbön! Pojken på scenen vinkade på
mig och pekade på munnen, han var stum.Jag
lyfte upp honom.
Foto 1: Kort förbön.
På foto 2 och 3 räknar han till
tolv. Han trycker fram bokstäverna ur munnen och man märker hur han
liksom lär sig tala under tiden som han räknar.
Fantastisk feedback från pastorer och biskopar på kampanjen och undervisningen på seminarierna. Hemma i drygt 2 veckor och sedan åka till någonstans ingenstans i Malawi. Än en gång tack till er alla. Lite senare börjar vi ladda upp videobloggarna.
Fantastisk feedback från pastorer och biskopar på kampanjen och undervisningen på seminarierna. Hemma i drygt 2 veckor och sedan åka till någonstans ingenstans i Malawi. Än en gång tack till er alla. Lite senare börjar vi ladda upp videobloggarna.
