Jag ser fortfarande, de andedöpta barnen!

Lusaka, Zambia - september 2012. Den andliga dimensionen bröt igenom som en osynlig dimma över kampanjplatsen. En ström av barn som blivit fyllda av den helige Ande, helade, befriade och som tuppat av lyftes upp på scenen. Det var söndag kväll och avslutningsmöte på den fem dagar långa crusaden i Zambias huvudstad Lusaka. Fler är än 30 000 händer lyftes mot himlen, många av dem helt nyfrälsta eller avfällingar som kommit tillbaka till Jesus. Själva kampanjplatsen var en marknadsplats mitt i Lusakas största slumområde.

I skrivande stund är klockan 05:10, det är fortfarande mörkt utanför mitt hotellfönster. En buss stannar och släpper av morgonskiftet av hotellpersonalen. Det har gått några timmar sedan avslutningsmötet men intrycken är fortfarande starka.  Många av besökarna kommer varje kväll, men trots att det är så många blir den personliga relationen stark, framförallt till alla barnen.

Det kan vara svårt för oss i Väst att förstå att 1000-tals barn, många så små att de just lärt sig gå. Kommer till mötena varje kväll och lever med och tar del av mötet på ett sätt som man måste uppleva för att verkligen kunna fatta. De sjunger, lyssnar, lyfter händerna, sluter sina ögon, öppnar sina munnar för att ta emot den helige Ande. Igår började mötet 17:00 på eftermiddagen och slutade 21:00. Fyra timmar! Trots den långa tiden rusade 1000-tals barn fram på frälsningsinbjudan. Många av dem blev döpta i den helige Ande igår.

I smutsen, misären och Gudslängtan blir kontrasterna stora till många av våra välmående kyrkor i Europa. Ett av de Ord från Jesus som klingat allt starkare de senaste veckorna är när Jesus berättar om de 10 brudtärnorna, 5 togs med, 5 lämnades kvar. Vilka som är vilka, kan jag inte svara på. Men när ett 5-årigt barn från slummen, ägandes enbart den trasiga tröjan och ett par förstora byxor, lyfter sina händer och med tårarna rinnandes nedför kinderna ropar på Jesus om hjälp - då är det många tankar som passerar genom huvudet. När sedan dessa barn blir spontant döpta i den helige Ande, då blir det om möjligt ännu starkare och mer påtagligt. Jesus är där! I dammet, smutsen och misären får 1000-tals barn uppleva något som är större än allt annat - hur Jesus rör vid dem från insidan av deras liv.

Det mest konkreta miraklet under crusaden var en ung pojk, 7-8 år som var förlamad i benen. Han kunde inte gå. Jag fattade inte riktigt varför, men det gick att operera och pojken var uppsatt för operation. På torsdagskvällens möte blev han helad. På fredagen hade läkare konsulterats och operationen ställts in och följande kväll stod mamman och pojken på scenen och vittande om vad Jesus gjort.

Vårt team i Zambia, med PTL:a Zambia director Mark i spetsen gör ett fantastiskt arbete. Han är inte ensam utan de är några stycken som samarbetar och de guld värda. Vi har också ett eget band, DMK som har en smörjelse från Herren att leda i lovsång. Tack till församlingarna och alla de som arbetat hårt för crusaden och till Mission press, som ansvarar för scen, ljud och film. Men framförallt annat, tack till Jesus.  

Natten har gått över till gryning- frukosten serveras från 06:30. Men jag ser dem fortfarande - barnen! Hur de lyfter sina händer, tar emot Jesus och blir döpta i den helige Ande.

Älskade Finland - sprängfyllda möten

Klockan är strax 10, det är fredag och bilen rullar från Jyväskylä 10:30. I kväll predikar jag i pingstkyrkan Åbo och det skall verkligen bli en förmån att få komma till vänner där.

De två första kvällarna har varit fantastiska. Vi började i onsdags i en Seinäjoki. En stad med drygt 50 000 invånare, men som måste ha 4 parkeringsvakter på onsdagskvällarna pga av att så många kommer till kyrkan. Pastorsteamet och hela församlingen är verkligen ett föredöme för oss alla och ett exempel. Vad Jesus gjort i Seinäjoki, kan han göra i Sverige också. 

I onsdags var det fullsatt, en rad människor kom fram på frälsningsinbjudan och flera hundra på förbönen. Flera blev befriade och många vittnade om de blivit helade.

Igår, kom vi så till Jyväskylä. Det var egentligen ett ungdomsmöte, men åldrarna var blandade. Kyrkan har 300 sittplatser och den var mer än fylld. Folk stod i gångarna och i foajen. Trots att det var stor spridning på åldrarna så påverkade det inte atmosfären. 

Mer än 30 kom fram på frälsningsinbjudan, och flera av dem blev döpta i den helige Ande och talade tungor för första gången i sitt liv. Förbönen varade i över en och en halv timme. 

Utan att överdriva, så har Finland en hunger och en överlåtenhet jag aldrig mött i Sverige. Det är nåd att få besöka och betjäna församlingarna här. Låt oss be att den eld som brinner i Finland också skall sprida sig till resten av Skandinavien.