När jag och Carina träffades

Så var det när jag och Carina träffades. Trots att vi var från Sölvesborg, en av Sveriges minsta städer, visste vi inget om några frikyrkor! Vi hade ingen aning om att det fanns något som kallades pingst- eller missionskyrkan. Det säger något om hur hedniska vi var. Men Gud hade en plan, en dag skulle han uppenbara Jesus för mig så att jag skulle kunna bli frälst. Ett halvår efter att jag döpts, tog även Carina emot Jesus. Vi skulle båda fylla 30, hade bra jobb. Jag var rektor och Carina kemist på sjukhuset i Kristianstad, våra karriärer var utstakade. Vad vi inte visste, var vad Gud hade planerat. Han hade förberett allt, utbildat oss och lagt en grund för framtiden. När så tiden var inne, förde han oss ut ur Satans rike och in i den älskade Sonens rike. Detta är idag drygt 20 år sedan.

Tillsammans utgör jag och Carina med många; ett team som sida vid sida kämpar för evangelium. Det är så Gud gör, han är en lagbyggare. Som när han satte samman de 12 apostlarna. Alla var de olika, Petrus, Johannes och Tomas. För att inte tala om Paulus, som kallades efter Jesu uppståndelse för att gå till hedningarna. De hade alla olika styrkor och svagheter, men under Jesus ledning och i den helige Andes kraft utgjorde de ett lag, ett team som bröt ner fästen, planterade församlingar och på en mansålder tog evangelium till hela den då kända världen. Tomas kom till Indien, Andreas till norra Afrika, Petrus till England, Paulus till Rumänien och Spanien.

Vi är ett lagarbete med olika uppgifter i Guds rike. Vi bor och verkar på olika platser men tillsammans får vi vara med att förverkliga Jesu syften i vår tid. Tillsammans tar vi evangelium till de onådda folken i norra Indien, Nepal, Pakistan, Zambia, Etiopien, Rwanda, Israel, Arabvärlden etcetera. Vi fortsätter där apostlarna slutade och vi för det judiska folket hem, från länderna i fjärran, till Guds heliga berg i Jerusalem. Vi hör ”vad den helige Ande säger till församlingen” och ser hur allt kordineras av Jesus. Kampanjer, församlingsplanteringar, hjälparbete, barnbyar, helande, böner och gåvor.

Do you have what it takes to be a crusader?

The most effective training that ever took place was the kind that Jesus did. From a bunch of followers he chose twelve disciples who were ordinary men, with one exception: in their hearts they all had a “Yes, Jesus”. Not a maybe, or a tomorrow, later or a no, but whatever the time of the day or the extent of the assignment, the answer was always a “Yes, Jesus”.

These twelve men were put into an intensive training school - the School of faith. It was an education personally lectured by Jesus, both in theory and in practice. Under his supervision they were trained to preach, cast out demons, heal the sick, walk on water, release funds, raise up the dead and to pray prayers that were answered. The curriculum was simple, but effective: Jesus taught and exemplified, then he sent his disciples to do what he had done. When they came back they withdrew for evaluation, and then Jesus took them to a new level, challenged their faith, and sent them out again. After nearly three years of training, on the day of Pentecost, they stood ready for their exam in the office of the Apostle, the arrowhead of the body of Christ.

Whatever the Spirit gave them to say - they preached.
Wherever the Spirit told them to go - they went.
Whatever the Spirit challenged them to do – they did!

Why? Because that was the character of their hearts; they were “Yes Jesus” Christians.

Jesus had but one body, a body to be sacrificed, and there were no other options. Once that took place, he wouldn’t be physically present anymore. But the plan of Jesus was to continue to minister to the world, even beyond Calvary. How? Through us! We are, in the same manner as the Apostles, chosen to embody the Spirit of Jesus. He gave his life for us – now we give our life to him. The purpose of our life is to become his voice, his eyes, his feet and his continuing ministry on the earth. We are, from the beginning, predestined to become the Church of Jesus Christ.

Some time ago, the Lord spoke to my heart and said: “Raise up an army of men and women who possess the same heart as my first apostles, take them through the school of faith and send them to do the work my first apostles did.”

That’s why I invite you to the “School of the Crusader”. For 6-8 months, you will be trained in the same manner as the first disciples were: Theory – Practice – Evaluation – Theory, and so on. You will be sent to three mission fields in the third world, and trained to set up and conduct crusades. You will be presented to different networks consisting of men of God (people who, after graduation, may open up evangelization regions for you). You will be given the tools you need to start up a ministry serving Jesus Christ, and given the foundational principles on how Jesus wants to build his Church.

To be sure, we will be putting you on the right track, but you will have to be the one who does the running! That’s the call of the Apostle: it’s a breakthrough ministry. We don’t wait for others to tell us what to do – we act upon the voice of the Holy Spirit. We are governed, not by men, but solely by our leader, Jesus.

Finally, let me in love and out of deep concern, share a word of wisdom with you. This is not an exotic adventure or a “fulfill oneself” Christian course. This is not a regular Bible School. This is a series of tough training camps for those who have completely made up their minds. It is for those who have an adequate Bible School background, are restored, matured and who have, in a revelation, been personally called by the Lord. This is a school for those who are set apart to be the apostles of the Lamb.

In love and the grace of Jesus Christ
Pastor Tommy Lilja
http://www.ptlministries.org/

Rhema 2011 - självförtroende

RHEMA 2011 - SJÄLVFÖRTROENDE

”Var inte rädd”, sa Jesus till pappan vars dotter just dött! Självförtroendet höll på att rinna ur pappan och sorgen efter dotterns förlust var på väg att överväldiga honom. ”Var inte rädd”, sa Jesus igen och tillade ”tro bara”.

Det finns två sorters självförtroende. Det ena litar på vår egen förmåga och är begränsat, det andra vilar i Gud och är obegränsat. Det var det ”trons” självförtroende som Petrus saknade, natten när Jesus blev arresterad och Petrus förnekade Honom tre gånger. Det var det ”självförtroendet” Petrus fick i mötet med den helige Ande i övre salen och som drev honom ut i Jerusalem för att predika evangelium och stå upp som ledare för den första församlingen.

I Sverige har många tappat ”självförtroendet”. Media, sekulariseringen, Knutsby och materialismen gör att flera tappat tron på ”vem de är i Kristus”. De hör Ordet, men vågar inte tro. De älskar Jesus, men förnekar Honom när de blir pressade. De tittar ut, och förstår inte hur Guds rike skall kunna växa till.

Detta är en av orsakerna att vi ger ut två nya CD-serier, för att ge självförtroende. Jag basunerar ut, överallt dit jag kommer att: ”Du är inte vad Aftonbladet, TV, vännerna, världen eller de onda andarna säger att du är. Du är en ny skapelse i Jesus Kristus” och fortsätter: ”Du är förmodligen inte den du tror du är, du är mycket bättre”.

Nu är detta inte specifikt för Sverige, snarare är det symptomatiskt, fast själva orsaken varierar från land till land. Därför att detta är fiendens återkommande strategi. Han slår ner vårt mod, tar bort ”trons självförtroende” för att i modlösheten få oss att ifrågasätta Guds Ord.

Men, skriver Hebreerbrevets författare ”Vi tillhör inte de som drar oss tillbaka och går förlorare, utan istället till dem som tror och vinner själar.”

Detta upplever jag är en av de uppgifter Herren lagt på mitt hjärta under 2011, att i den helige Andes kraft, med Ordet och i Jesu namn förlösa självförtroende in i Kristi kropp. I Nepal skakas de nyfödda församlingarna av omogenhet och en extrem fattigdom. I Indien hotas våra nya församlingar av fanatiska hinduer. I Israel motarbetas de pånyttfödda judarna av religiösa extremister. På Västbanken hotar islamkrigare att döda muslimer som tagit emot Jesus. I Rwanda slåss man fortfarande mot minnena efter slakten för 10 år sedan, etecetera.

Men i all denna röra, finns det något som är större, starkare och som förmår. Det fantastiska är att denna kraft finns inom oss! ”Den som tror på mig”, sa Jesus, ”skall göra de gärningar jag gjort, ja ännu större”. ”Var inte oroliga, rädda, ängsliga, förtvivlade” var något av det sista han sa till lärjungarna, ”därför att jag har övervunnit världen”.

Jesus har all makt i himlen och på jorden, något i dig och mig, vet att det är så. Om denna insikt får genomsyra våra tankar och handlingar kommer ”trons självförtroende” att växa till och Jesus reflekteras i våra liv. Det är inte hopplöst, det är hoppfullt, det beror inte på dig, det beror på Honom, därför ”tro bara, bara tro.”