Lusaka, Zambia - september 2012. Den andliga dimensionen
bröt igenom som en osynlig dimma över kampanjplatsen. En ström av barn som
blivit fyllda av den helige Ande, helade, befriade och som tuppat av lyftes upp
på scenen. Det var söndag kväll och avslutningsmöte på den fem dagar långa
crusaden i Zambias huvudstad Lusaka. Fler är än 30 000 händer lyftes mot
himlen, många av dem helt nyfrälsta eller avfällingar som kommit tillbaka till
Jesus. Själva kampanjplatsen var en marknadsplats mitt i Lusakas största
slumområde.
I skrivande stund är klockan 05:10, det är fortfarande mörkt
utanför mitt hotellfönster. En buss stannar och släpper av morgonskiftet av
hotellpersonalen. Det har gått några timmar sedan avslutningsmötet men
intrycken är fortfarande starka. Många
av besökarna kommer varje kväll, men trots att det är så många blir den
personliga relationen stark, framförallt till alla barnen.
Det kan vara svårt för oss i Väst att förstå att 1000-tals
barn, många så små att de just lärt sig gå. Kommer till mötena varje kväll och
lever med och tar del av mötet på ett sätt som man måste uppleva för att
verkligen kunna fatta. De sjunger, lyssnar, lyfter händerna, sluter sina ögon,
öppnar sina munnar för att ta emot den helige Ande. Igår började mötet 17:00 på
eftermiddagen och slutade 21:00. Fyra timmar! Trots den långa tiden rusade
1000-tals barn fram på frälsningsinbjudan. Många av dem blev döpta i den helige
Ande igår.
I smutsen, misären och Gudslängtan blir kontrasterna stora
till många av våra välmående kyrkor i Europa. Ett av de Ord från Jesus som
klingat allt starkare de senaste veckorna är när Jesus berättar om de 10
brudtärnorna, 5 togs med, 5 lämnades kvar. Vilka som är vilka, kan jag inte
svara på. Men när ett 5-årigt barn från slummen, ägandes enbart den trasiga
tröjan och ett par förstora byxor, lyfter sina händer och med tårarna rinnandes
nedför kinderna ropar på Jesus om hjälp - då är det många tankar som passerar
genom huvudet. När sedan dessa barn blir spontant döpta i den helige Ande, då
blir det om möjligt ännu starkare och mer påtagligt. Jesus är där! I dammet,
smutsen och misären får 1000-tals barn uppleva något som är större än allt
annat - hur Jesus rör vid dem från insidan av deras liv.
Det mest konkreta miraklet under crusaden var en ung pojk,
7-8 år som var förlamad i benen. Han kunde inte gå. Jag fattade inte riktigt
varför, men det gick att operera och pojken var uppsatt för operation. På
torsdagskvällens möte blev han helad. På fredagen hade läkare konsulterats och
operationen ställts in och följande kväll stod mamman och pojken på scenen och
vittande om vad Jesus gjort.
Vårt team i Zambia, med PTL:a Zambia director Mark i spetsen
gör ett fantastiskt arbete. Han är inte ensam utan de är några stycken som
samarbetar och de guld värda. Vi har också ett eget band, DMK som har en
smörjelse från Herren att leda i lovsång. Tack till församlingarna och alla de
som arbetat hårt för crusaden och till Mission press, som ansvarar för scen,
ljud och film. Men framförallt annat, tack till Jesus.
Natten har gått över till gryning- frukosten serveras från
06:30. Men jag ser dem fortfarande - barnen! Hur de lyfter sina händer, tar
emot Jesus och blir döpta i den helige Ande.