Site Meter Pastor Tommys Blogg

tisdag 19 augusti 2014

Rapport från PTL:s crusade i Kasama, Zambia – augusti 2014


Onsdag
Nu har jag lämnat Lusaka, Zambias huvudstad och kommit fram till Kasama i norra Zambia. Det var verkligen en flygupplevelse! Först ett litet flyg upp till Ndola. Sedan ett ännu mindre flyg till Kasama. 2 timmar i ett 12-sitsigt lite flygplan, och ju mindre flyg desto skakigare resa. 

På kvällen hade vi pastorsmiddag och det bröt igenom ordentligt. När jag bett för flera pastorer och deras fruar så fyllde serveringspersonalen på! 

Kasama är hungrigt, kanske väntar oss en rekordpublik.

Torsdag
Under första crusademötet ikväll vändes Kasama upp och ner. In i halva mötet var befrielsetältet överfullt. Guds kraft pulserade i våg efter våg genom mötet. Tusentals bad frälsningsbönen, hundratals räckte handen som bekräftelse att de blivit helade och det var som om Jesus tog hela staden i sin famn. "And from the days of John the Baptist until now the kingdom of heaven suffereth violence, and the violent take it by force", Matt. 11:12





Fredag
Crusaden i Kasama är verkligen en fullträff. Det känns som om vi får hela staden på fötter. Kvinnan, 35 år, gråter på ena fotot, det är underförbönen. Hon har varit helt döv sedan 3 års ålder, just där och då helar Jesus henne. På andra fotot har hon vittnat om miraklet! Den lilla flickan, Nancy 9 år, föddes döv. Under förbönen såg pappan hur hon plötsligt responerade på vad jag sa på scenen och när han sa hennes namn, tittade hon på honom! För första gången sedan hon föddes hörde hon sin pappas röst.
Människor blir frälsta och även igår var befrielsetältet överfullt. Många manifesterade när jag band sjukdomsdemoner så i kväll får vi nog vittnesbörd om vad Jesus gjorde i de människornas liv. Guds rike bryter fram i Kasama. 




Lördag
Guds kraft fortsätter att rasa fram. På lördagen var det mycket folk och rörigt med strömavbrott så vi fick börja med generatorer. Ikväll var första riktiga frälsningsmötet och ni kan se själv på fotot. Många ville ta emot Jesus. Men det bestående minnet är flickan i min famn. Jag skulle just avsluta när hon lyckats ta sig förbi vakterna och upp på scenen. Hon ryckte mig i kavajen, sa inget men pekade på öronen. Hon var döv på båda. Jag bad snabbt och nästan rutinmässigt frågade jag henne: "Kan du höra nu" och blev väldigt glad när hon nickade till svar. På fotot berättar hon i för den stora publiken vad som hänt.

Söndag
Sista kvällen var en jubelkväll. Scenen omringades av människor som krävde förbön! Pojken på scenen vinkade på mig och pekade på munnen, han var stum.Jag lyfte upp honom. 
Foto 1: Kort förbön.
På foto 2 och 3 räknar han till tolv. Han trycker fram bokstäverna ur munnen och man märker hur han liksom lär sig tala under tiden som han räknar.
Fantastisk feedback från pastorer och biskopar på kampanjen och undervisningen på seminarierna. Hemma i drygt 2 veckor och sedan åka till någonstans ingenstans i Malawi. Än en gång tack till er alla. Lite senare börjar vi ladda upp videobloggarna.