Jag träffas på söndag kl 11!

För några dagar sedan skrev jag om Folkkyrkan i Sölvesborg, en blomstrande församling i en av Sveriges minsta städer. En härlig samling människor som drar åt samma håll trots att vi alla är olika, det är en del av dynamiken. Vi vet vart vi vill och vårt arbete vilar på några enkla principer och värderingar. Tre av dessa är gemenskap, Jesus i fokus och karaktär.

Våra tre ledord växte fram i cellgrupperna. De är inte speciellt rappa, rimmar inte och kan utan närmare eftertanke låta allmänna. Men tillsammans, inte var för sig, bildar dom en värderingsgrund för Folkkyrkan.

När troende kommer tillsammans, bildar de en gemenskap där Jesus är mitt ibland dem. En gemenskap som kommer att utveckla en karaktär, med Jesus som förebild.

Människan är social och har ett starkt behov av gemenskap. Men de troendes gemenskap har en grund, och det är Jesus. Gemenskapen i Folkkyrkan står alltså inte för sig själv. Om inte Jesus är kärnan för gemenskapen, blir vi en social klubb en föreningsgemenskap.

Vi kan göra mycket av det som andra föreningar gör; idrotta, grilla, semestra, samtala - men den stund då idrotten, grillningen, etc. i sig själv blir syftet, då övergår vi från att vara en församling till att vara en vanlig förening. Det är jättebra om vi gör allt det andra, bara vi inte förlorar vår huvudkallelse och syfte - att vinna världen för Gud och att vara ett hem för de troende.

Grilla gärna, umgås, idrotta och semestra, men tumma inte på Ordet, bönen, Bibeln, gudstjänsterna, etcetera. Livet med Gud är en helhet, vi är ande, själ och kropp.

Därför brukar jag, lite provocerande säga till troende (OBS, inte till andra), att "jag träffas säkrast i kyrkan på söndagar klockan 11".

Vad jag menar är att Ordet, bönen, lovsången och tillbedjan, att umgås med Gud tillsammans utgör grunden för vår gemenskap. Den starkaste gemenskap som kan finnas mellan två människor är den som uppstår när Gud är närvarande!

Förstår du? Gemenskap utan Jesus, blir som vilken sammanslutning som helst.

Man kan säga mycket om kristen karaktär och vad det är. Vi definierar det som att vi skall leva som vi lär! Alltför många kristna säger en sak och gör en annan. Måste man vara perfekt då? Absolut inte. Det är bättre och säga som det är: "Vi är inte perfekta, vår förebild är Jesus och vi gör vårt bästa för att efterlikna Honom, tyvärr misslyckas vi både då och nu".

Men självklart måste det finnas ett mått av Jesu karaktär i församlingen och vi måste hela tiden arbeta på att den skall utvecklas. Men återigen, den kan inte utvecklas enbart genom undervisning. Jesus måste finnas där på ett påtagligt sätt och gemenskapen. Därför att vi utvecklas i relationen med både Jesus och andra människor.