
I morgon kommer min vän Johannes Amritzer, jag har mycket att tacka honom för. Den första crusaden jag predikade på var i Kongo. Det är väldigt längesen nu, då var jag församlingspastor med bibelskola och Johannes formligen tvingade mig ut på missionsfältet. Jag längtade hem redan innan jag hade flugit ut. Det var också under ett skakande bönemöte på mitt kontor, tillsammans med Johannes och Asokan (från Indien) som Gud första gången talade om att starta upp PTL i Indien. Till sist var det också sista gången det hände något på pingströrelsens predikantvecka (mer än tio år sedan) när Johannes avbröt hela programmet och talade om för veckans ledning att vad de just då höll på med var på sandlådenivå.

Till sist, nåden är ny idag, tack och lov för det, eller hur? De fel jag gjorde igår är glömda och under blodet och idag kan du och jag med rent samvete verka i och för Guds rike.