Vilken resa. Jag vet inte vart jag skall börja. De underbara människorna i gruppen, guiden eller platserna vi besökte. Allt tillsammans gjorde att vi fick en kanon resa och våra resenärer visade verkligen sin tacksamhet, med tårar i ögonen tackade flera för livets bästa resa. Från min och Carinas sida kan vi bara instämma, det har varit en ära och en glädje att få vara era reseledare, tack för all glädje och kärlek ni gav tillbaka. Glöm nu inte att stimulera hypofysen! (internt skämt som förklaras på våra resor)
Att allt går med ett glatt humör och mycket vilja visade Eva-Britt som följde med sin man Ingmar, trots att hon har väldigt svårt att gå, gjorde hon en heroisk insats spred glädje bland oss alla.
Allas favorit var Rut 9 år, jag lärde henne att när man äter buffé måste man prioritera rätt och börja med efterrätterna, annars kan man riskera att vara för mätt när det är dags för desert! Jag tror hon förstod att jag skojade när jag lärde ut knepet att kasta potatis i huvudet på XXXXXX. Censur, jag känner att det blir för mycket för er vuxna läsare, ni kanske tar mig på allvar.
Hem resan blev ett äventyr, askmolnet försökte sätta käppar i hjulen för oss, men lyckades inte. Det tid lite extra tid men hem kom vi. Ena gruppen landade i Malmö och bussades till Arlanda. Andra gruppen, med mig och Carina, landade i Wien och bussades till Kastrup. Innan vi var framme hade vi kört fel i Tjeckien, blivit undersökta av Tyska tullen och åkt färja till Rödeby. Allt med hjärtat på rätta stället, det blir nog så när man har göteborgare på bussen, det är lite "jubel i busken" över dem allihopa!
Gemenskap och glädje på bussen, Tord, Stefan, Ann, lille David skymftar fram