Långfredagskvällen blev ett klassiskt väckelsemöte. Lovsången brakade loss under ledning av Bengt Johansson och jag predikade egentligen flera budskap i samma predikan. Vi tog allt, jag hade bestämt mig för att om vi inte kan ta svenska troende till våra internationella
crusades, så tar vi
crusaden till Sverige och vilken publik vi hade i kväll. Fantastiskt möte, ändå höll jag tillbaka lite. Varför det då? Därför att var några
ofrälsta svenskar i publiken, som vet väldigt lite om frikyrka. Du vet att det finns olika sorters fiske och ikväll så ville jag först och främst att sökarna skulle nappa än att vända upp och ner på de kristna. Jag gör det i morgon
em istället, då jag predikar om att leva i seger över Djävulen.

Bengt Johansson höll en
bejublad konsert under
em. Tack Bengt för vad du gav och tillförde.

Johannes, här tillsammans med min dotter Rebecka, slaktade alla
religiösa föreställningar om en
långfredagspredikan när han på ett smort, allvarligt sätt som fick oss att vrida oss av skratt i bänkarna, förkunnade om en skrattande Gud och en jublande Jesus, ja du skulle varit där, jag var salig.