För flera tusen år sedan gick Israel, efter 40 år i öknen, in i väggen. Jerikos murar, reste sig som ett oöverstigligt hinder i deras väg. Idag skall jag predika om skillnaden på Josuas generation och Moses generation. Båda är talande exempel för oss, både positivt och negativt. Den första döptes i Röda havet, den andra intog löfteslandet. Kanske var det så att den första generationen hade varit slavar för länge. När de väl stod inför möjligheten att bli fria, få ett eget land, vågade de inte tro på att det var sant. Det fanns en barriär i deras tankar de inte förmådde att överbrygga.
Så är det i vår liv också, ibland står det en mur i vägen. Men murar går att forcera! Det finns, som vi sa i min ungdom, "inga stängda dörrar för oss, de är bara lite tröga".
Med andlig kraft kan man faktiskt forcera fysiska hinder! Jerikos murar övervanns genom tro och andlig kraft. Det var ganska enkelt, men ändå så oerhört svårt.
Nu säger kanske du att: "Tommy, framför mig, står det en gigantisk mur." "Ok", säger jag. "Jag tror dig, dina problem kan vara enorma, men ... jag ser en spricka i muren, kan du också se den? Slå till där och håll ut, så skall du se att sprickan kommer att krackelera vidare!"
Personligen, har jag fått en ny telefon. En Xperia x-10, den skapar "enorma" problem, jag fick inte ens iväg ett sms igår. Man längtar tillbaka till den gamla telefonen. Den lätta utvägen, är att flytta över sim-kortet till den gamla telefonen. Så gör många. De stannar kvar i det gamla, invanda och trygga. Trots att man vet att bakom muren finns något nytt och bättre. Men du och jag min vän, vi lever inte igår, vi lever idag. Min gamla telefon, tillhör det förflutna, min nya framtiden. Guds rike är nu, och framtiden till hör oss. Lämna det gamla, forcera muren och kom in i det Gud har för dig idag.
